छोक : समय

~महेश पौड्याल~

हेरिरह्याे उसले
अाफ्नै वृत्तमा चक्कर काटिरहेकाे
घडीकाे काँटालाई
एक फन्काे मारुञ्जेल ।

यसै बेला
यसकाे जिन्दगीकाे बहीखाताबाट
उडिगएछ एउटा स्वर्णीम पाना
र अाकाश बनेछ ।

This entry was posted in कविता and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.